Under de senaste veckorna har EU:s datalagringsdirektiv debaterats flitigt. Jag har försökt läsa på för att skaffa mig en egen åsikt i frågan. Det finns många högljudda bloggar som är motståndare till lagringen av trafikdata. Oscar Swartz har med goda argument verkat mot förslaget och är den som döpt övervakningen till Bodströmsamhället.
Från början verkade det som förslaget var att lagra uppgifter om all trafik men läser man direktivet så är det inte så stor skillnad mot vad som lagras idag. Det som säkerställs är att uppgifter om vem som ringt, epostat eller kopplat upp sig med en viss IP-adress sparas även om det inte krävs för fakturering. Den största skillnaden blir övervakningen av e-post men precis som Copyriot undrar jag hur man tänker hantera annan kommunikation på Internet t.ex. direktmeddelanden, forum och chat?
På något sätt har effekten av direktivet vuxit till oanade höjder och de 578 kommentarerna, på IDG:s nyhet om att lagen klubbats, måste vara rekord både i antal inlägg och osmakliga jämförelser. Helt plötsligt är det något som är värre än Tsunamin, Gestapos register och Orwells 1984. Jag håller med om att argumenten för lagringen har varit svaga men någon måtta får det vara.
Om nu direktivet stannar på den nivån det har idag och endast används för att jaga organiserad brottslighet och terrorister så tycker jag inte det är ett speciellt allvarligt ingrepp i vår integritet. Det som jag är orolig för är att det utökas som Säpo önskar eller att uppgifterna lämnas ut i andra brott som upphovsrättsivrarna önskar. Hur mycket kan man egentligen motivera med jakten på terrorister?
— Tillägg
Statsministern verkar ha en sund syn på hur registren skall användas när han vägrar offentligöra telefonlistorna från regeringskansliet.
