Jitter är en myt!

Nu ska jag ge mig ut på riktigt djup vatten för att försvara min åsikt om den digitala signalens oförstörbarhet och överlägsenhet. När man jobbar med datorer är det mycket svårt att tänka sig att det skulle vara någon skillnad mellan en ljudfil på en original-CD, en cdr eller på hårddisk men det hävdas av de som anser att jitter är ett problem.

Jag har försökt förstå vilka problem som skulle kunna uppstå genom att läsa flera artiklar. Det är jobbigt att läsa när Svalander hävdar att det hjälper att måla cd-skivorna med färgade pennor. Svalander har helt missat att lasern i CDn jobbar i det infraröda frekvensbandet och därför inte påverkas av att man målar med färger i det synliga spektrat.

Det största problemet med resonemangen kring jitter bygger på ett antagande om att det spelar roll hur lång en etta eller nolla är dvs. hur bred en grop är i CDn eller hur länge en signal håller +5 volt. Om vi tittar på följande bild från Digital Domain:

Det är lätt att tro att den nedre signalen skulle ge mycket sämre ljud men när signalen läses av så gör den det i mitten mellan de olika topparna och dalarna och behöver då bara avgöra om signalen ligger ovan eller under linjen. Det är inget problem i något av de två fallen. Vad som händer mellan avläsningarna är helt ointressant ut datasynpunkt.

Nästa problem är det att de vertikala streckade linjerna är förskjutna och det skulle kunna vara ett problem om det rörde sig om en klockpuls och inte en dataström. Vad som händer med en dålig klockpuls finns beskrivet hos TNT-Audio och är den enda typen av jitterproblematik som jag köper. Svalander och många andra hävdar dock att t.ex. bredden på groparna i en CD skulle kunna skapa liknande problem. Det man missat är att dataströmmen på en CD består av paket med felkontroll om 588 bitar (ettor och nollor) innehållande 3 stycken 16 bits stereovärden. Alla dessa 588 bitar läses upp och kontrolleras innan de skickas vidare för att någonstans konverteras till ett analogt ljud. Om en enskild bit är lite smalare eller bredare än de andra spelar ingen som helst roll för slutresultatet.

Sen har vi en massa jidder om problem som skulle kunna uppstå om spänningen inte är exakt 5 volt eller störningar i överföringen som skulle göra att man förlorar data. Förlust av data är INTE jitter! Har man sådana störningar på sin digitala kedja att man förlorar data så kommer det givetvis att höras men det beror inte på tidförskjutningar utan på att man förlorat information. Många artiklar blandar ihop jitter och dataförlust och förlorar all trovärdighet i mina ögon (och öron).

Den mest intressanta stycket i Svalanders text är:

“En intressant egenskap hos jitter är att det (oftast?) försvinner då man kopierar signalen. Detta eftersom man vid hantering av datafiler inte är intresserad av tidsfel. Det betyder ju ingenting, dvs när signalen läggs på t ex en hårddisk eller kopieras till en CDR så sker detta med inget eller betydligt mindre jitter. “

Där står hela lösningen på jitterproblemet! Signalen läggs i en buffer (som motsvarar en hårddisk eller annat fast media) där tidsaspekten inte spelar någon roll och sen använder man en lokal klocka för att göra omvandlingen till analogt ljud precis som martin_o förklarar i sina inlägg i component-forum. Artikeln “Lite tankar om digitala signaler och jitter” finns hos component.

Jag hävdar alltså att jitter inte är ett problem vid lagring och överföring av ljud digitalt om komponenterna designats rätt. Om det går att höra skillnad mellan olika digitalkablar måste det bero på dataförlust någonstans och med tanke på hur säkra överföringar med checksummekontroll är så håller jag det för mycket otroligt. Om någon kan referera till mätningar som visar annorlunda tar jag tacksamt emot dessa men tills dess anser jag att det går utmärkt att använda ett billigt ljudkort med optisk s/pdif överföring till förstärkaren.